Vi lever allt längre i Sverige och pensionärerna som ska försörjas blir allt fler. Den del av befolkningen som ska stå för försörjningen växer inte i samma takt som medellivslängden. Dessutom har vi den nästa högsta examensåldern inom OECD. Vi är i genomsnitt 29,7 år gamla när vi är klara med universitetet och börjar försörja våra pensionärer. Det är grunden till att pensionssystemet inte kommer att vara hållbart på lång sikt och att vi förmodligen kommer att se en sänkning i de framtida pensionerna.
Debatten om höjd pensionsålder har pågått en längre tid. 2013 kom ett förslag från den statliga Penisonåldersutredningen som innebar att åldersgränsen för garantipension (i dag 65 år) och gränsen för tidigaste uttag av ålderspension (61 år) skulle kopplas till en ”riktålder” för pensionering. Riktåldern skulle höjas i takt med medellivslängden.
Idag, mer än tre år senare, har inte förslaget som framkom omsatts i handling. Pensionsgruppen har skjutit pensionsåldersfrågan på framtiden och fokus är att utreda hur arbetslivet och arbetsmiljön kan anpassas för äldre. Något som i sig låter klokt.
Detta är samtidigt som flera av våra grannländer höjer pensionsåldern. Det berättade Pensionsmyndigheten igår när det släppte en ny rapport.
22 av de 42 länder som undersökts kommer stegvis att höja pensionsåldern till 67 år eller högre. Bland andra länder har Danmark redan inlett en gradvis höjning från 65 till 68 år. Finland inleder sin höjning 2017 med tre månader för varje årskull född 1955 och senare. Samt knyter pensionsåldern till den förväntade medellivslängden, i linje med den svenska Pensionsåldersutredningens förslag.
Utifrån vad rapporten visar konstaterar Pensionsmyndigheten att,
Sverige hänger inte med i pensionsutvecklingen
Det krävs alltså fler arbetsår för att pensionssystemet ska vara hållbart så att Sverige har råd med bra pensioner i framtiden. Ett sätt att åstadkomma den effekten är att höja pensionsåldern. Dock menar många att det finns gränser för hur mycket pensionsåldern kan höjas. Ett annat sätt är att börja arbeta tidigare. Det förlänger också arbetslivet och balanserar upp försörjningen av pensionärerna.
Det låter kanske inte så svårt att få till men faktum är att det är ingen enkel ekvation att lösa, vi har liksom åldern och tiden emot oss och hänger inte riktigt med.
Kanske borde vi fokusera på båda ändarna och utreda vilka förutsättningar krävs för att i lägre ålder komma in på arbetsmarknaden och vilka anpassningar krävs för att man som äldre ska kunna arbeta längre.
Louise Svensson