Nu har remissvaren i premiepensionsutredningen kommit in. Utredningen konstaterar att systemet har uppfyllt de tre syften som det har, men att det även finns områden där systemet behöver utvecklas.
I utredningen ges två olika förslag på hur problemen ska åtgärdas: att reformera det existerande systemet och behålla fondtorget, eller att göra en mer omvälvande förändring där fondtorget avskaffas i sin nuvarande form. Båda förslagen har sina förespråkare. Sen finns ytterligare en grupp av svar från de som tycker att utredningen är en bra ursäkt att tala för egna produkter eller framföra åsikter som gäller andra frågor än de som utredningen berör. Spridningen är med andra ord stor.
Däremot finns det vissa förslag som får stöd hos en större grupp av remissinstanserna. Ett sådant förslag är att lägga ett tak för hur höga avgifter fonderna får ta ut. Sannolikt har många reagerat på den avart som uppstod efter stoppet för massfondbyten, med avgiftsmodeller särskilt utformade för att kringgå rabattrappan i systemet. Avgifterna har som bekant en tydlig negativ effekt på avkastningen, vilket många känner till och håller med om.
När professorn och ”nobelpristagaren i ekonomi” William F Sharpe i SvD i förra veckan uppmanade svenskarna att välja indexfonder i stället för aktivt förvaltade fonder var det däremot få i branschen som gjorde vågen.
–För en genomsnittlig investerare är det bästa att investera i ett lämpligt antal indexfonder.
Men fondindustrin, både i Sverige och USA bygger ju på motsatsen till det du säger, det vill säga att en aktivt förvaltad fond i snitt är bättre än en indexfond?
–Det stämmer! Men det betyder ju inte att det är rätt.
Vi har ju också här på Förvalt tidigare konstaterat att spararna har oddsen emot sig om de försöker välja ”vinnarfonder”. Och i dag publicerade Jesper Strandberg på Placera en uppföljning av SvD:s artikel där han går igenom de svenska storbankerna och konstaterar att Sharpes slutsatser stämmer.
När Placera summerar läget kan man konstatera att William Sharpe har rätt när det gäller de fyra storbankernas fonder. Indexfonderna är bättre än de dyra aktivt förvaltade Sverigefonderna. Tyvärr kan man inte förvänta sig att kunderna, som i många fall både är passiva och intet ont anande, själva agerar för att sänka sina förvaltningskostnader.
Spararnas begränsade engagemang i förvaltningskostnaderna leder tillbaka till premiepensionssystemet. En av de stora fördelarna med premiepensionssystemet är nämligen just de rabatter som spararna får. En rejäl avgiftssänkning ger en påtaglig effekt på fondernas avkastning. Ett tak för hur höga avgifter fonderna får ta ut är alltså välkommet, gärna i kombination med en översyn av rabattrappan som har några år på nacken.
Johan Florén